Kroppen fullkomligt skriker efter ledighet. Att enbart ta två veckors semester i somras kanske inte var världens bästa idé så här i efterhand. Men nu är det inte långt kvar till semester nummer två, och den kunde inte komma lägligare. Varje dag är en kamp mot tunga ögonlock och en sliten kropp som med nöd och näppe gör det jag ber den om. Jullov, ja tack!
Och med trötthet kommer tydligen glömska. Idag fyller min morfar 83 år. Kortet har hängt på kylen, färdigskrivet, i flera dagar. Men kom jag ihåg att posta det? Nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar