tisdag 11 maj 2010
Sjungande kisse
Man hinner knappt somna förrän han börjar. Mjau, mjau, MJAUU! Klagosången ekar i mörkret och jag vrider och vänder mig. Försöker blockera kattsången genom att lägga kudden över huvudet. Suckar och går upp. Klappar, klappar, klappar. Zamzor spinner och kurrar. Så fort jag går och lägger mig igen väcks separationsångesten till liv och han börjar låta igen. Högt. Men när solen går upp snarkar han fridfullt, utsträckt på en matta. Samtidigt som jag tvingas släpa mig till jobbet med mörka, mörka ringar under ögonen och ett sjuhelvetes humör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
det är kärlek i dess renaste form ;)
SvaraRaderahehe mina vaknar när solen går upp, skulle tro det är runt 4 på morgonen. Då buffar de runt så ljudligt att man vaknar. Enda sättet att få stopp på oljuden är att ge dem mat, så jag går upp och ger dem mat kl 4 varje morgon.. Börjar nästan förstå det där påståendet att katten upplever att de är överlägsna en själv till skillnad från hunden som inser att den är underhuggare. Man är ju en riktigt toffel som går upp i gryningen för att göra katterna till freds :/
SvaraRadera