"Vi hoppas att du har överseende"

Klockan sex på morgonen drar vägarbetsgubbarna utanför mitt sovrumsfönster igång sina maskiner. Motorerna vrålar, skoporna skär mot asfalten, byggbossen skriker med hög röst till de övriga vad de ska göra, det grävs och det väsnas. Ibland håller de på långt in på natten och är inte ens borta från arbetsplatsen i åtta timmar. Enligt en lapp i trapphuset så ska jag som hyresgäst tydligen ha överseende med detta. I tio veckor! Var går egentligen gränsen för vad man ska behöva stå ut med? Gah! Jag håller på att bli galen av sömnbrist!