I morse vaknade jag i ren panik. Den ena vaden krampade och värkte så pass mycket att jag bara låg och kastade mig från sida till sida och inte visste vart jag skulle ta vägen. Som tur var skyndade sig J till min undsättning och försökte sträcka ut benet. Den värsta smärtan försvann efter några minuter, men jag har fortfarande ont när jag går. Till råga på allt så har jag, helt plötsligt, börjat få en massa vätska i fötterna. Jag känner knappt golvet jag går på, kan inte böja tårna och har svårt att få på mig mina vanliga skor. Kul att det då är nio veckor kvar...
Våran lilla insektsjägare blev för övrigt stucken av en geting idag, men verkar ha lärt sig sin läxa. Förut satt han och myste ute på balkongen och tittade på bilar som susade förbi. Men sekunden efter att det kom ett randigt flygfä och satte sig på tomatplantan så rusade han in och gömde sig. Stackars liten. Märkt för livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar