Dopstress

Trots att det är två månader kvar så känner jag mig oerhört stressad över all planering som krävs inför dopet. Dels eftersom vi ska ha det på annan ort och jag inte har en aning om hur lokalerna ser ut och dels eftersom stora mängder mat, kaffe, saft och tårta ska fixas. Vi kommer nämligen bli sjuttio personer - om alla tackar ja vill säga. Egentligen hade jag velat ha en mindre tillställning, men när det väl kommer till kritan så är det svårt att veta hur man ska avgränsa gästlistan utan att någon blir ledsen. Tur att man har världens bästa mamma att bolla idéer med och som har lovat att hjälpa till med det praktiska. Guld!