Blodsmak i munnen

Vid tretiden stoppade jag ner Arvid i vagnen och gick ut i det fina vädret. Bestämde mig för att gå femkilometersslingan nere vid vattnet och traskade glatt upp för den första branta backen. Men precis när jag hade gått halva sträckan började vinden friska i. Det blåste så mycket att man fick dra ner mössan framför ögonen och stirra ner i backen medan man mödosamt kämpade på med vagnen. Ja, för det började ju givetvis regna också. Sådant där iskallt, hårt regn som gör riktigt ont att få i ansiktet. Nu har jag blodsmak i munnen, hettande kinder, blöta strumpor och spagettiben. Och jag som bara ville gå en mysig lördagspromenad.