Sömnstörningar

Det känns som att nästan alla man pratar med har barn som somnar klockan sju på kvällen (med vällingsflaskan i handen och ett leende på läpparna) och som sover fram till morgonen därpå - och som både låter föräldrarna sova ut och få ha lite egentid på kvällen. Men inte Arvid. Han somnar nästan aldrig innan elva och han vaknar dessutom minst varannan timme under natten och gråter, trots att jag (ja, det är oftast jag) försöker med nappen, vyssar, stryker längs ryggen och bär.

Vi försöker styra hans förmiddags- och eftermiddagslur så att han inte sover för mycket eller för sent på dagen. Vi ger honom gröt på kvällen (eftersom han vägrar äta välling) för att han ska hålla sig mätt längre och inte vakna på grund av hunger. Vi badar honom på kvällen, läser bok och myser innan läggdags. Vi har en nattlampa vid sängen. Men ingenting hjälper. Han ålar runt i sängen och gråter, vi tröstar och stoppar om, han fortsätter att gråta och somnar till slut av utmattning. Och då kan vi ändå ha hållit på att natta honom i timmar!

Efter nio månaders sömnbrist (det är nog egentligen mer eftersom jag inte sov så bra i slutet av graviditeten) är jag helt slut. Uppgiven. Frustrerad. Less. Och så fruktansvärt trött. Hur får man den lille att somna på kvällen? Och hur gör man för att han ska sova hela natten, eller åtminstone en halv, utan att vakna skrikandes? Ska kanske tillägga att jag vill sluta amma nattetid, men i en tredjedel av fallen så gör amningen att han faktiskt somnar om ganska snabbt. Och i nuläget har jag inte råd att tacka nej till en eller två timmars extra sömn per dygn.