Strax innan lunchtid idag var jag på plats i Luleå för att göra ett jobb kring Missing Peoples sökande efter en 23-åring som har varit försvunnen i sexton dagar. Nästan 350 frivilliga ställde upp i en skallgångskedja och stretade på igenom den svårtillgängliga terrängen. Sida vid sida på ett gigantiskt led. Genom snår, lera, skog och vatten. En halvtimme senare hittades han, sökningen avblåstes och de anhöriga kunde äntligen börja sorgearbetet på riktigt. Mycket tack vare allmänhetens insats.
När jag såg alla de här människorna rada upp sig längs Haparandavägen gick det en ilning längs ryggraden. De var så pass många att de gula västarna inte ens räckte till och stod där i tysthet och väntade på signalen för att få börja sökandet. Att 350 personer vill hjälpa till och ge av sin tid och energi känns väldigt fint. Och rörande. Dagens virtuella rosbukett går utan tvekan till de drivna arrangörerna och till alla människor som hjälpte till. Jag är fortfarande berörd av det som ni gjorde idag. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar