Vid 21.30 igår vaknade Arvid och gnällde. Han ville inte somna om och efter en halvtimme gav jag upp och gick och la mig tillsammans med honom. I tre timmar låg han och snurrade runt, drog i mitt hår och knölade runt bland sängkläderna tills han äntligen somnade strax efter ett. Och jag med. Trots en säkerhetsmur med kuddar så ramlade han ur sängen vid fyra. Han somnade relativt snabbt efter det, men en halvtimme senare började knölandet och bökandet igen. Jag fick en rak vänster av ett sömndrucket barn och blödde näsblod. I samma veva började det ösregna och dropparna smattrade på fönsterblecken och tjocka katten började jaga en fluga som hade irrat sig in genom det öppna fönstret. Han jamade irriterat och ihärdigt när flugan parkerade sig utom räckhåll - i säkert tjugo minuter. När jag väl höll på att somna igen ringde klockan. Det var morgon.
Som grädde på moset ville Arvid inte äta gröt i morse utan att bli matad av nu-kommer-bilen-och-åker-in-i-garaget-leken. Det gjorde att vi blev lite försenade. Inte blev det bättre av att hyresvärden ringde precis när jag skulle sätta tänderna i min egen frukost och bad mig flytta på bilen omedelbums så att de kunde gräva upp asfalten. Hej då, frukosten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar