Mitt 2013

2013 inleddes med att lillfisen fick träffa tandläkaren för allra första gången och började på dagis. Det gick jättebra redan från början, trots att han var den enda ettåringen som inte kunde gå, och jag kunde i lugn och ro (och tack vare min tjänstledighet) börja med c-uppsatsen efter drygt fem års väntan.


Efter bara en vecka på dagis började Arvid gå. Jag gick ner nästan tio kilo i vikt, vi besökte Nimbys värld för första gången, tog med Arvid till badhuset, köpte en Moccamaster (min bästa vän under uppsatsskrivandet) och Arvid drabbades av magsjuka som kom med sådan kraft att han fyllde blöjan ända upp till hårfästet inne på Coop när vi var och storhandlade.


Han blev aldrig bättre och sattes på laktosfri och fiberfattig kost i några veckor, men inte heller det hjälpte mot den dalande viktkurvan. Jag smittades och firade min 30-årsdag på toaletten. Feber, förkylningar och hosta avlöste varandra och jag vabbade totalt tre av tio uppsatsveckor och fick skriva på nätterna för att komma ikapp. Arvid fick ögoninflammation och fick besöka akuten och på påskafton grillade vi korv ute på isen och åkte pulka i det fina vädret.



Jag lämnade in uppsatsen ett par timmar innan deadline och började jobba igen i början av april. Arvid och jag var ensamma mycket eftersom J pluggade, men helgerna försökte vi viga åt familjemys. Dagiset drabbades av en vattenskada i mitten av april och som tur var fick Arvid omedelbart börja på Tallkotten där vi stod i kö för att börja till hösten. Jag redovisade uppsatsen, fick jobba hårt för att banta ner sidantalet till hälften och tjurade över att handledaren inte hade gett tydligare instruktioner (eller gått att få tag i under skrivprocessen). Jag jobbade mycket och fick äntligen tummen ur och köpte en ny mobil.


Trots att det snöade ända in i maj blev våren rekordvarm och alla träd slog ut över en natt. Även juni var kanon och vi var ute så mycket vi kunde. Vi cyklade, åkte till olika lekparker, klappade djuren i Granparken, fikade och tittade hur man bodde förr i Lillpite, hälsade på cirkusartister, sparkade boll...




... frossade i jordgubbar och firade traditionell midsommar i Swensbylijda.


I början av juli packade vi bilen och åkte ner till Tranås. Arvid stormtrivdes med sin mormor och morfar och alla mostrar och vi hann även med en sväng förbi fina Mia i Sävsjö, J:s moster i Nässjö och J:s syster i Stockholm. Vi gick på Skansen (Arvid var mest fascinerad av en liten ekorre som åt kex), åkte båt, gick på Livrustkammaren och åt finmiddag på Stallmästaregården som inte alls levde upp till förväntningarna.

Pappa, Cajsa och Johanna stannade till i Piteå på väg hem från stugan och vi åt tunnbrödsrulle, tittade på tivolit som var i stan, hann se lite av Piteå dansar och ler och åt en glass (Arvid pratar fortfarande om det minnet). Jag kunde plocka ut min efterlängtade examen, fick ryggskott, var sliten och trött och gick ofta och la mig samtidigt som Arvid. Något som jag trodde berodde på allt jobb, det ständiga vabbandet och det faktum att J var borta mer än vanligt, men det visade sig vara en oväntad graviditet.


Tre gånger under hösten fick vi se det magiska lillhjärtat slå på ultraljud. En stark och frisk krabat låg där i magen - mot alla odds. Det kändes som att det var meningen på något sätt. Zamzor flyttade till en ny familj och Arvid fick gå till frisören för första gången.


Våran älskade unge fyllde två år och bjöd på hembakat fika på dagis. Jag var som vanligt ute i god tid när det gällde julklappar och förberedelser inför julen. Vi gick på julmarknad, bakade, gjorde glögg och godis och J gick ner 16 kilo (and still counting) med hjälp av en pulverdiet. Jag började få foglossningskänningar...


... och Arvid drabbades av magsjukan from hell. Han kräktes konstant i 24 timmar och vi fick uppsöka akuten. Efter några dagar kom det tillbaka och lilleman gick ner mycket i vikt, men efter någon vecka eller två var han sig själv igen. Vi gick på luciatåg på dagis och jag fick magkatarr, tvingades sluta med järntabletterna, blev sjukskriven för ökad migrän och foglossning och utreddes för begynnande havandeskapsförgiftning (som inte visade sig vara något). Allt det här gjorde att vi firade jul och nyår i Piteå istället, bara den lilla familjen.



Det som bäst summerar året är sjukdomar och krämpor. Både för mig och Arvid. Magsjukor, viktnedgång och brist på aptit, otaliga förkylningar, slemhosta, febertoppar, en grinig unge som bara vill vara nära, ont i ryggen, mycket huvudvärk, svårt att gå och bära (nu på slutet), trötthet och maktlöshet. Känslan av att kämpa i ständig motvind. Ensam. Att tvingas vara stark oavsett hur sliten man själv är. J har klarat alla sina kurser med bravur på bekostnad av att vi har fått klara oss mycket själva. Jag har tvingats låta mina egna intressen och nöjen stå tillbaka och vara hemmamamma för att få ekvationen att gå ihop, tvingats göra avkall på sömnen för att hinna med det som måste göras och för att uppfylla de förväntningar som ställs på mig oavsett om jag har sjukt barn eller ej. Nästa år hoppas jag kunna göra mer som jag vill, som jag behöver, för att bli en bättre, gladare och mer harmonisk person. Men mer om 2014 i ett annat inlägg