Dagen när vi sa "ja"

Det har gått fyra veckor sedan vi gifte oss och jag insåg häromdagen att jag knappt har berättat om det. Hög tid nu med andra ord - innan man glömmer bort detaljerna. Hehe. Dagen började vid sju för min del när hår- och sminktjejen knackade på dörren. Arvid kom ner en stund senare och satt i mitt knä medan jag blev fixad. De andra tog sovmorgon så det blev snabb frukost och påklädning innan vi mötte upp fotografen vid Kärleksstigen. Jag hade först inte tänkt att barnen skulle vara med eftersom jag ville kunna fokusera på bilderna, men vi bestämde att de skulle få vara med en stund och det ångrar jag inte idag. Medan de små gick hem och lekte med faster Therese fortsatte vi att fota i tolv plusgrader och iskalla vindar i ytterligare 1,5 h. Jag var alldeles röd om armarna när vi var klara och hade klänningen full av pissmyror (som bet mig) och barr

Med drygt två timmar kvar till vigseln återvände vi hem och åt lunch i lugn och ro. Barnen hann sova och vi fixade i ordning det sista till fikat. Undrar hur många som står hemma i köket och gräddar scones, vispar grädde till rulltårtsbakelser och gör snittar precis innan man ska gifta sig? Vi gjorde det, men det blir väl så när man gör allting själv. När barnen var finklädda igen packade vi in dem och allting annat i bilen, lastade av det på Pensionatet på vägen och åkte till kyrkan. Inte ens när vi stod och lyssnade på klockringningen och hörde att våran ingångsmusik började spelas kände jag mig nervös. Arvid satt och åt äpple i kyrkbänken (efteråt var han fundersam om han hade stört ceremonin för att han tuggade högt) och Vilma hängde med oss fram till altaret, tittade på prästen i 20 minuter, gungade med knäna när det spelades musik och gick ut hand i hand med pappa. Vilken tjej alltså! Och vilket bröllop! Jättefin musik (som vi själva hade valt givetvis), en kanonduktig sångerska som förgyllde ceremonin med två låtar där den ena - Ett ensamt hjärta - i alla fall gav mig gåshud på armarna, en bra präst som inte var så "prästig" och duktiga barn i kyrkbänkarna som knappt gjorde några ljud ifrån sig. Däremot kändes det som allting gick väldigt fort och plötsligt var det dags att gå ut igen.



Efter kramkalaset utanför kyrkan åkte vi och fikade med våra gäster. Sju sorters kakor, kardemummatryffel, två sorters snittar, scones med clotted cream och orange curd, te, kaffe och saft (men det har ni ju sett bilder på i ett tidigare inlägg). Jättegott och jättelyckat! Solen sken och när alla var mätta flyttade vi ut till trädgården där barnen kunde springa, leka, busa och ha roligt. En helt fantastisk dag! Jag hade absolut inte räknat med att barnen skulle sköta sig så exemplariskt som de gjorde. Våra fina, fina barn. Och här kommer några av de fina bilderna från våran dag.