Ny jobbstart: 20 augusti

Torsdagen var en bra inskolningsdag jämfört med igår som var raka motsatsen. Vilma grinade och sprang efter mig så fort jag inte stod och höll henne i handen så jag stannade medan de åt frukt för att hon skulle känna sig lite tryggare. Med lite äpple i magen försvann hon iväg in i lekstugan och personalen tyckte att det var lämpligt att jag skulle gå då, men jag hann knappt stänga bildörren innan jag hörde den välbekanta gråten och ordet "mamma" ropas efter mig. Tydligen hade hon varit ledsen större delen av förmiddagen (men ändå ätit och sovit bra) och sedan fortsatt efter vilan. Stackars lilla gosungen! Med Arvid var allting så enkelt. Han trivdes bra med en gång och de dagarna då han har gråtit när vi har sagt hej då under de senaste 2,5 åren som han har gått på dagis har varit lätträknade. Men Vilma verkar behöva mer tid på sig och därför har jag och fröknarna - i samråd med min chef - kommit överens om att ge det ytterligare tre dagar nästa vecka. Det känns bra för allra viktigast är ju att min dotter känner sig trygg - och jag också för den delen. Att hela tiden fundera på om hon är ledsen tar liksom fokus från jobbet lite grann. Men på torsdag gör jag planerad comeback!