Om ganska exakt ett dygn är det dags för barnkalas. En drös fyra- och femåringar (och Vilma såklart) ska leka, utfodras, hålla sams och ha roligt i några timmar... och jag har migrän. Illamåendet står mig upp i halsen, huvudet pulserar och känns lika tungt som på ett spädbarn som inte har lärt sig att hålla upp nacken än. Tur att det mesta av förberedelserna redan är gjorda, men oftast håller mina attacker i sig i två dygn. Det finns alltså en risk att jag är en ganska slagen hjälte imorgon - redan innan kalaset har börjat.
En intressant sak som jag läste om migrän var att från det att man börjar få känningar, eller aura som vissa upplever, har man ungefär en halvtimme på sig att ta medicin och lägga sig ner för att häva själva attacken. Har den väl brutit ut finns det oftast inte mycket mer att göra än att vänta ut tiden tills det onda försvinner. Vanliga värktabletter har nämligen ingen större effekt på migränhuvudvärk. För mig som i 99 fall av 100 får migrän på natten och vaknar med det känns det i så fall ganska tröstlöst. Jag har ju aldrig en chans att ta några förebyggande mediciner utan får bara gilla läget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar