Det finns några saker med mitt jobb som jag kan sakna ibland. Till exempel de där långa bilresorna när jag kunde sitta och lyssna på radio och bara vara. Jobbet var förberett in i minsta detalj så jag behövde inte tänka på det utan kunde bara njuta av egentiden och bilkörningen. Jag tycker faktiskt att det är ganska roligt att köra bil! Samtidigt känns det livet väldigt avlägset. Tänk att det snart har gått ett år sedan jag gjorde mitt sista videoreporterjobb på PT. Kanske borde svänga förbi på en kaffe och prata lite med kollegorna någon dag. Så där som man säger att man ska göra, men inte gör.
Har precis betat av dagens workshop om reumatologi och lungsjukdomar. "Det är era frågeställningar som gör workshopen och för att ni ska få ut så mycket som möjligt är det viktigt att ni deltar aktivt" stod det i instruktionerna. Vi var nog fyra av 41 elever som faktiskt sa något under de 90 minuterna. Resten satt tysta och hade fel på sina headset, typ. Jag blir så jäkla less ibland alltså. Varför ska jag sitta uppe sent om kvällarna och vända ut och in på mig själv för att hinna med plugg, småbarnsliv, vabbande och allt som ska göras här hemma när man tydligen bara kan glida med utan någon som helst ansträngning och ändå få godkänt? Sjukt irriterande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar