Idag skulle Arvid iväg på kalas och jag tänkte att jag skulle hinna plugga en del innan det. Precis när jag skulle sätta mig med skolböckerna kom jag på att jag skulle ta fram en vas till påskriset - och pang! Benen gav vika och jag kände en knivskarp smärta i ryggen och ner i ena benet. Sedan dröjde det inte länge förrän ryggen, från ryggslutet ända upp till skulderbladen, stelnade till totalt och tvingade mig att hasa omkring med små, små steg med böjda knän och lätt framåtlutad position. Ryggskott. Ja, men perfekt! Jag skickade ut J för att skotta uppfarten, men på något mystiskt vis lyckades bilen ändå fastna totalt och gick inte att få loss ur drivorna. Så det var bara att dra på sig jackan, be J knyta mina skor (jag kunde inte böja mig ner) och plumsa iväg genom nysnön med paketen under armen. Vi fick stanna med jämna mellanrum för att benen inte riktigt bar och smärtan i ryggen blev för övermäktig (Arvid hejade på mig och bad mig kämpa på, haha!) och till slut kom vi fram. Bara en kvart för sent.
Vägen hem kändes, om möjligt ännu längre, och när jag äntligen kom innanför dörren kunde jag bara stå rakt upp och ner. Inte lyfta fötterna så att jag kom upp för trappan, inte ta av mig jackan, inte få av mig skorna. Ingenting. Ryggen var totalt låst, men det har blivit något bättre nu på eftermiddagen (fast jag vet i och för sig inte om jag kommer upp ur stolen jag sitter i nu). Jag har verkligen inte tid med det här. Jag har ju tenta på måndag och campusdagar med praktisk examination tisdag - torsdag. Tänk om jag inte hade böjt mig ner efter den där förbaskade vasen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar