"Sväng höger. Fortsätt rakt fram. Du är framme!" Förvirrat såg jag mig omkring. Eh, ett kalhygge mitt ute i en ödslig skog? Här finns det ju inga hus, dumma GPS! Två minuter senare när jag skulle vända fastnade jag i snön, hjulen spann och jag kom varken framåt eller bakåt. Typiskt. Mitt ute i ingenstans.
Fick dock hjälp av en trevlig och hjälpsam norrlänning på skoter. Kände mig riktigt småländsk och korkad. Att jag inte hade tagit den fyrhjulsdrivna bilen istället. Men inte kunde väl jag veta att det var en helt annan årstid i Vidsel än i regniga plusgraders-Piteå? Kom i alla fall hem helskinnad, trots att jag pensionärskörde de tio milen tillbaka. En olycka kommer sällan ensam ju...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar