Min älskling har snart bara ett halvår kvar på sin utbildning. Efter jul ska han ut på praktik och sedan väntar förhoppningsvis ett jobb. Problemet är bara att han funderar på att söka sig utomlands eftersom branschen i Sverige tydligen är stendöd. I och för sig så har vi ju bott långt ifrån varandra länge nu, men ändå så pass nära att vi har kunnat hälsa på varann i alla fall en gång i månaden. Men att han kanske ska flytta ännu längre bort får mitt hjärta att värka.
Tänk om han får jobb utomlands efter praktiken. Vad händer då? Och hur ska vi klara ett halvår utan att kunna träffas eller ringa till varann särskilt ofta? J tycker inte att jag ska oroa mig, och det gör jag inte heller. Jag bara undrar när det ska bli vi på riktigt när vi hela tiden drar åt våra egna håll. Går det att kompromissa och mötas på halva vägen? Kommer någon av oss att kunna offra något som betyder mycket för att vi ska få vara tillsammans? Och hur länge orkar man vänta..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar