Äääh! Äääh! Pkaow! Med plågad röst upprepar Zamzor sin klagosång, högre och högre för varje gång. Han följer efter mig som en skugga och släpper inte ögonkontakten för en sekund. Som för att säga: men hallå, förstår du inte vad jag säger? Nää. Jag gör ju inte det. Men oftast betyder de hjärtskärande jamningarna någonting i stil med:
* Jag vill ligga i ditt knä, bli kliad på huvudet, under hakan, på huvudet igen och lite på magen. Sedan ska jag bara ändra liggställning så börjar vi om igen.
* Matskålen är tom och jag har inte kunnat småäta på en halvtimme. Jag svälter ihjäl!
* Jag är uttråkad och vill leka. Men då ska jag ligga still på golvet och du ska rusa runt, runt med leksakerna och underhålla mig. Och slutar du så jamar jag igen. Högt!
* Jag är fortfarande uttråkad och jamar bara för att jävlas med dig. Haha!
J har förresten en intressant teori om att ifall Zamzor hade kunnat prata så hade han förmodligen pratat östgötska. Haha! Sveriges absolut fulaste dialekt. Enligt J så finns det många likheter med kissens gnäll. Östgöte eller inte, han är i alla fall världens charmigaste och mest kramgoa lilla kattpojke. Ulltussen min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar