Tisdagen skulle bli den mest fantastiska dagen i mitt liv. Men på bara två minuter förändrades allt. Alla drömmar gick i kras. Istället för att sväva på moln blev jag inbokad på flera sjukhusbesök. Det ena mer plågsamt än det andra. Jag skrek inombords, sparkade och fäktade hysteriskt med armarna. Varför just jag?! Men i samma stund som morfinet började verka släppte jag på kontrollen. Lät alla instängda känslor komma ut. Och grät. Känner mig liten, sargad och fruktansvärt tom. Men är samtidigt världens lyckligaste som har dig. Mitt hjärta.
en hel dröse kramar till dig jenny. livet går då inte alltid de vägar man vill att det ska göra..
SvaraRadera