På måndagsmorgonen tog vi oss till Lillsidan på andra sidan vattnet för att kolla in Pragborgen. En riktig turistfälla där allting antingen kostade en massa pengar eller var stängt (eftersom måndagar tydligen innebär låsta dörrar på muséer). Promenaden uppför de hundratals stegen i slottstrappan var i alla fall uppfriskande. Trots att man fick en sjuhelsikes mjölksyra i benen.
Vi kikade på den gotiska S:t Veitskatedralen, som prydes av små fulsnygga djur, kungapalatset och ett färgglatt kloster. Men höjdpunkten för dagen, den lilla pittoreska 1500-tals gatan som kryllade av guldsmeder förr i världen och där Franz Kafka bodde, var stängd på grund av reparationsarbete. En riktig besvikelse med andra ord. Men vi har åtminstone varit där. En stund.
Så vi traskade ner mot Lillsidans torg istället. På vägen gick vi både förbi några knasiga butiker, en gågata som var så pass smal att trafiken fick regleras med rödljus, en gigantisk graffitivägg och en mur full av oförklarliga hänglås.
Lillsidan var inte riktigt lika mysig som den gamla stadsdelen på andra sidan bron, men ändå charmig på något vis. På väg mot restaurangen (där vi åt en trerätters för dryga hundralappen) hittade J en själsfrände. Hehe.
Mätta i magen begav vi oss återigen uppåt. Längs en brant gata som var full av ölställen, caféer och restauranger. Längst upp på toppen låg nämligen Petrinkullen där vi sparkade på höstlöv och njöt av tystnaden och naturen. En stor kontrast till jazzklubben där vi hängde lite senare på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar