Just i detta nu, för exakt nio år sedan, stämplade jag ut från mitt extrajobb på pizzerian, tog den klirrande kassen i handen och styrde stegen mot förfesten. De höga skorna klapprade mot asfalten när jag ensam gick längs de folktomma gatorna. Minns att jag hade ett grönt linne på mig, svarta byxor och rufsigt, uppsatt hår. Luften var krispig och kall. Men när jag och tjejerna stod i kön till Statt, några timmar senare, frös jag inte alls.
Vi var glada, upprymda och rosiga om kinderna. Inne på dansgolvet var det lika packat som vanligt. Förmodligen på grund av den kostnadsfria tacobuffén som det bjöds på, kvällen till ära. Volymen på musiken var så hög att man fick skrika sig hes i baren. Att sitta ner och prata med någon var näst intill omöjligt. Även om man nästan snuddade med läpparna vid den andres öra. Men trots det så var det den här kvällen som jag och min pojkvän "blev ihop". På riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar