Ultraljudet var helt magiskt! Vi fick se en pigg liten krabat som först låg och sov med öppen mun och sedan sög på tummen medan vi hälsade på. Är egentligen ganska sjukt hur mycket man kan se, trots att pyret knappt är tjugo centimeter lång. Hjärtklaffar, njurar, revben, magsäck, hjärnhalvor, handens alla fingrar. Ja, till och med ansiktsdragen om man zoomar in lite grann. Och precis som väntat så är det världens mest bedårande lilla unge som bor där inne i magen.
Förlossningsdatumet flyttades tillbaka en dag så nu beräknas storken komma den åttonde november. Snart halvvägs alltså. Och jag har redan gått upp nio kilo och ökat i omkrets både här och där. Shit. Jag kommer bli mighty big om det fortsätter så här. Tjockisbild från idag, vecka 18+4.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar