Igår svämmade hormonerna över. Jag var arg och ledsen i stort sett hela dagen. Men en tretimmarspromenad med en förstående och omtänksam pojkvän, och en isglass i solen, gjorde dagen tusen gånger bättre. Vet egentligen inte varför jag är så dyster, men det faktum att jag känner mig som en flodhäst gör inte saken bättre. Ingen av de festoutfits som jag provade tidigare i veckan passade. Alls. Jag såg bara gigantisk och oformlig ut. Och då har jag gått igenom utbudet ganska grundligt. Är det för mycket begärt att få vara en snygg mama-to-be?
Antar att den ständiga oron börjar göra sig påmind också. Är allting bra med plutten eller pluttan i magen trots att jag inte har känt ett enda livstecken? Vi har ju i och för sig sett lillhjärtat picka för fem, sex veckor sedan, men trots det vågar jag inte lita på att allting faktiskt ÄR bra. Hoppas att jag kan slappna av lite efter ultraljudet om fem dagar. Vill börja kunna njuta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar