Tänk att lillkillen har hunnit bli en månad gammal. Minns knappt hur livet såg ut innan han kom. Förutom att man fick sova om nätterna vill säga. Och att man slapp kasta i sig mat för att hans mage alltid börjar kurra när jag ska äta. Men vad spelar det för roll egentligen? Han är det bästa vi någonsin har gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar