Hjälplös

Efter att ha skrikit konstant i två och en halv timme har Arvid äntligen somnat. Fy fan för magknip. Man kan ingenting göra förutom att hålla honom riktigt nära, stryka den lilla ryggen, viska lugnande ord i hans öra, massera lillmagen, pussa på det vackra huvudet och bara vänta. Att inte kunna hjälpa gör ont i mammahjärtat.