Här är det fullt upp! Igår var det jobb som gällde. Kunskap som skulle väckas till liv, nya rutiner som skulle gås igenom, prestationsångest och jobbstress, ingen lunch (men dock en bit tårta) och så lite teknikstrul på det. Som det brukar vara alltså. Och så snabbt iväg till dagis där Arvid var sist kvar. Idag är jag föräldraledig och vi har uträttat lite ärenden på förmiddagen och lekt, sjungit, busat och ätit lunch på öppna förskolan. I eftermiddag tänkte jag att vi skulle gå till biblioteket och låna någon bok med grisar i. Han gillar dem, den lille mannen.
Min handledare var förresten snabb med att skicka ett mail angående min uppsats. Hon skrev att hon skulle kika på den när hon hade tid, men att hon emellertid hade noterat att den var lång. Jaha. Om jag hade fått något slags ramverk att följa när jag skrev så kanske den inte hade blivit det. Fanns det ens något maximum eller minimum? Och jag som var så glad och lättad över att den var inlämnad. Nu känns det ju som att det är en massa arbete kvar... trots att hon inte ens har läst den. Gör man inte det innan man kommenterar?
Jag kan tycka att hon borde ha läst innan hon kommenterade. Om den är lång eller kort spelar väl ingen roll så länge den är välskriven?
SvaraRaderaDet finns både max- och miniantal på uppsatser. Det är ju en uppsats, inte en avhandling..
SvaraRaderaSant. Men jag har frågat om det och fått höra att det jag har skrivit ser bra ut... tils jag lämnade in.
Radera