Det har läckt lite vatten från toaletten, sa personalen i morse när jag lämnade Arvid på dagis. Men sedan var det inte mer med det. Vattnet var upptorkat och verksamheten skulle fortsätta som planerat. En stund senare fick jag världens bästa telefonsamtal. Arvid hade fått plats på Tallkottens förskola - där vi har stått i kö hur länge som helst - och skulle få börja i augusti. Hurra! Sedan ringde telefonen igen. En omfattande vattenskada. Barn och personal som ska flyttas innan veckan är slut. Antingen till tillfälliga lokaler eller andra verksamheter som har plats. Jag tror att jag blev lika chockad som fröknarna.
På något magiskt sätt har det dock löst sig för Arvid och redan imorgon börjar vi inskolningen på Tallkotten. Det känns riktigt bra. Särskilt med tanke på att han får komma till vårat förstahandsval och därmed slipper byta dagis flera gånger. Däremot gör det lite ont i mig att han, och de andra barnen, tvingas bryta upp så tvärt. Och personalen som har jobbat så nära de små liven i tre månader, hur känner de? Vart ska de ta vägen? Det är klart att man har fäst sig lite extra vid några av dem, sa en fröken nu på eftermiddagen och svalde hårt. Ja, det är nog samma för barnen. Men jag hoppas att det blir lika bra på det nya stället och att personalen är lika engagerad och snäll. Och att Hummerfröknarna får nya, fina barn att ta hand om. För oj, vad mycket Arvid har lärt sig av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar