Det kan alltid bli värre

Jag är övertygad om att det är alldeles normalt att vara less så här på slutet, men när foglossningen eskalerar och gör det näst intill olidligt att till och med ligga ner, när bebisen trycker på magsäcken så att jag knappt kan äta, när orken och energin tryter till följd av det jag precis nämnde och minsta lilla ansträngning leder till yrsel, tung andning och ofrivilliga vilopauser blir man ännu mer less.