Jag vill börja med att varna för ett äckligt inlägg så att känsliga läsare inte behöver kräkas rakt ut. Det var nämligen det som jag trodde att jag skulle göra i natt när jag plötsligt vaknade av att magsaft började stiga upp i matstrupen och rann in i munnen. Långsamt, långsamt. Ungefär som lava. Det enda som hjälpte var att sitta och sova och den vidriga smaken sitter fortfarande kvar i munnen. Enligt Google rör det sig om refluxbesvär, det vill säga att bebisen trycker så mycket på magsäcken att maginnehållet trycks uppåt samtidigt som hormoner gör att magmunnen har svårare att hålla tätt. Så fruktansvärt vidrigt!
Arvid har förvandlats till en riktig trotsunge som kastar grejer, står på kattens svans, hoppar i soffan, ger ifrån sig högfrekventa skrikljud, spottar och slänger ut leksaker över hela golvet om han inte får som han vill. Jag hoppas att det mest är rastlöshet eftersom han har varit sjuk och hemma i några dagar och jag inte orkar aktivera honom så mycket som han vill. En "riktig" trotsperiod kunde inte komma mindre lägligt nu när bebisen - förhoppningsvis - snart är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar