Lillasyster R fyller 25 år idag och har firat födelsedagen med att skicka in examensarbetet och löneförhandlat på sitt nya jobb. Ett välbetalt drömjobb med chans till avancemang som många skulle vilja ha, men som hon handplockades till bland en mängd duktiga sökanden. Med tanke på hur hårt hon har slitit är hon väl värd det och jag är så glad för hennes skull. Jag är glad att det går bra för syster J också. Hon har köpt hus och är oerhört uppskattad på sin arbetsplats, både av barn och andra lärare. Jag förstår det. Där kan man prata om rätt person på rätt plats och jag hoppas att hennes arbetsgivare är rädd om henne.
Att lilla C har gått sin egen väg gällande gymnasievalet - och inte gett vika för påtryckningar om vad hon "borde" läsa utan istället utgått ifrån vad hon vill med sitt liv - gör mig också glad. Jag visste ingenting om någonting i den åldern. Allra minst vad jag ville jobba med. Så här i efterhand valde jag nog linje utifrån vad som förväntades av mig och som samtidigt lämnade många dörrar öppna, men jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill. Har jag valt rätt yrke? Borde jag byta bana helt? Men trots att jag är lite kluven (till skillnad mot syster C), inte har siktet inställt på att göra karriär eller har någon fet lön och förmåner (som syster R) och inte är villaägare (fast det vore trevligt) som sitter på ovanligt värdefull kompetens (som syster J) så har jag i alla fall världens finaste barn. Och de har världens finaste mostrar.
Vad roligt att det går bra för dina systrar!
SvaraRaderaMen Jenny, du ska inte glömma att du har mer än bara fantastiska barn. Du är jätteduktig på ditt jobb och smart och snabbtänkt som få. Även om du inte vet vad du vill just nu, så vet jag att du kommer vara grym på vad du än företar dig!