Snor, snor, snor och sex små steg

Givetvis skulle jag trilla dit också. Det river i halsen och kliar i öronen, jag har feber och näsan droppar som en kran, huvudet känns tungt och ryggen värker. Fy, vad det är tråkigt att vara sjuk! Men som tur är har jag hjälp. J är ledig till och med måndag så förhoppningsvis hinner jag friskna till innan dess. Sedan ska det ju börja bakas inför Vilmas ettårskalas nästa helg. Och på tal om våran lilla tokfia. Hon har sett väldigt stadig ut ett tag nu när hon har traskat omkring med gåvagnen och längs med möbler. För några dagar sedan började hon ställa sig upp lite här och var. Inte bara mot saker utan mitt på golvet. Men trots att jag har lirkat och lockat har hon satt sig ner och krupit fram till mig istället för att röra på fötterna. MEN! Varför ta ett första steg när man kan ta sex som ett riktigt proffs? Japp, hon går! Lillgumman. Eller förlåt, storgumman.