En sorgens dag för journalistiken

Igår firade jag sju år som anställd på Piteå-Tidningen, men förkylningen och migränkänningarna som jag fick i present var inget vidare. Men det var när jag satt på föräldramöte på dagis på kvällen som den riktiga käftsmällen kom. Konkurrenterna NSD och Kuriren i Luleå säger upp alla sina fotografer, personal på 24Norrbotten (där jag jobbar) samt flera andra redaktionsanställda. "Vi sparar där det gör minst skada" heter det. "Läsarna kommer knappt att märka någon skillnad" säger vdn. Totalt är det 18 personer som ska bort och jag känner oron växa. Allt fler journalister sägs upp och de stackarna som är kvar förväntas producera och leverera mer och mer. Reportrarna ska fota själva för det är ju inget svårt att hålla i en kamera. Eller?! Och när de ändå håller på kan de väl sköta bildhanteringen, lägga ut på webben och redigera i papperstidningen också innan de stupar av utmattning? De senaste åren har TV4 tvingats lägga ner sina regionala stationer, SVT sa upp många nyhetsmedarbetare häromåret, många redigerare på ovan nämnda tidningar fick sluta för inte alls länge sedan och nu det här. Lokaljournalistik verkar inte vara värt ett skit för allmänheten. För det är ju där problemet ligger. Att annonsintäkterna djupdyker och likaså antalet prenumeranter. Hur man ska få folk att betala för våra produkter är en gåta och jag tycker att det är både tragiskt och sorgligt att se vart utvecklingen är på väg. Kanske är det dags att ha en plan b..?