Gräsänka med hög puls

Jag har så dåligt samvete över att jag aldrig hinner skriva längre. Bloggen fungerar ju även som en slags dagbok och det är jätteroligt att kunna gå tillbaka och titta på bilder och se vad man gjorde, men det fungerar ju inte om man aldrig skriver något. Förra året vid den här tiden gick vi på husvisningar, drömde och skissade, för två år sedan var jag förkyld och för tre år sedan åkte jag och Arvid till Småland och hängde med min familj i några veckor. Och vad gör jag i år då? Jobbar. Mest. J är på jobbresa i Kiruna så jag är ensam hemma med ungarna. Bilen är trasig, cykeldäcket har för övrigt också gått sönder, men vi har fått låna en bil av några kompisar så att vi får vardagen att fungera. Så just nu stressar jag mest. Stressar med att få iväg alla till jobb / dagis på morgonen, lämnar en gråtande Vilma och susar vidare mot jobbet, stressar för att hinna klart innan barnen ska hämtas igen, stressar hem och fixar mat medan jag har två trötta och gnälliga barn som drar mig i benen, stressar med att plocka undan, diska, göra barnen i ordning för natten och hinna leka lite... däckar i soffan. Typ. Men imorgon är vi lediga och ska göra så lite som möjligt och på kvällen kommer J hem!