En heldag i djurparken

Nu är vi tillbaka från minisemestern i Lycksele. Vi har haft det jättebra, men det var ändå väldigt skönt att komma hem igen och få sova i sin egen säng. Barnen tyckte att den tre timmar långa bilresan var i längsta laget och redan efter en timme började Arvid fråga om vi inte var framme snart (och under de resterande två timmarna hann han ställa samma fråga ungefär tusen miljoner gånger). Hotellet var helt okej och lekrummet i källaren - med rutschkana, bollhav och lekstuga - var en riktig höjdare på kvällen när föräldrarna var trötta.


Efter en rejäl frukost begav vi oss till djurparken och var först i kön när de öppnade. Vi kollade på allt i från björnar (och världens sötaste björnungar), dovhjortar, vargar och bisonoxar...



... till älgar, renar, järvar och fjällrävar. Parken var grön och fin med trevliga promenadstråk och mycket backar. De höll dock på att asfaltera en del inför högsäsongen, men vi lyckades pricka in matningen av många djur och fick se allihop - trots att många gömde sig för alla arbetsfordon.




Vädret var kanon och barnen var jätteduktiga på att gå (Vilma åkte lite vagn också) hela dagen. För vi var faktiskt sist ut när de stängde också.


Sälarna bjöd på en rolig show och vinkade, sjöng, hämtade en boll, pussade varandra och rullade runt. Väldigt populärt bland de små och Arvid passade på att ställa tusen frågor till kvinnan som jobbade där. Men de som gjorde mest intryck var uttrarna. Jag hade ingen aning om att de kunde göra så mycket ljud till varandra, men de tjattrade hela tiden samtidigt som de försökte tugga på fiskarna som de fick till lunch. "Vet du vilket som är mitt bästa djur?" brukar Arvid fråga. "Uttrarna som både kan vara i vatten och på land. Och låta högt!"