Terrible twos

Så här i efterhand inser jag att Arvids tvåårstrots var väldigt lindrig för Vilma har gett uttrycket "terrible twos" en helt ny innebörd. Hon säger nej när man frågar något (trots att hon menar ja) och man ska alltid behöva hota med med att "då hjälper pappa dig istället" eller "då går jag och gör det här istället" för att hon ska ändra sig och gå med på att få nya kläder, byta blöja, följa med ut eller vad det nu kan vara. Hon retas, bits och säger dumma mamma fler gånger per dag än vad Arvid har sagt i hela sitt liv. Hon springer åt andra hållet. När vi andra har ätit klart har hon nästan all mat kvar, men vägrar att ta emot hjälp för att hon "kan själv" (trots att hon inte äter en tugga). Hon gör surmunnen när hon inte får som hon vill. Men däremellan är hon en fantastiskt söt och go tjej som gillar att läsa böcker, mysa i famnen och som säger fina mamma och lägger huvudet på sned.