Så skönt att äntligen vara med näsan ovanför vattenytan istället för långt, långt under. De senaste veckorna har varit tuffa med influensor som har kommit och gått, avbruten nattsömn i stort sett varje natt, stress över allt plugg som jag inte har hunnit med, sorg över att man förvandlas till en mindre bra mamma när man inte får sova eller göra det man behöver och frustration över att barnen ändå har varit så pass pigga att de mest har ägnat dagarna åt att bråka. Jag har försökt plugga på kvällarna, men varit så trött att jag har vaknat till sittandes med böckerna framför mig. Och att försöka vila när jag själv fick influensa var inte att tänka på. Jag hade helt enkelt inte tid. Hela den här helgen har jag försökt läsa och komma ikapp - och NU är jag nästan där.
Jag har tre timmars föreläsningar kvar att beta av och en workshop senare i eftermiddag. Jag skulle egentligen vilja träna ikväll, men vet ärligt talat inte om jag orkar. Imorgon ska Arvid på hälsokontroll och jag ska göra grupparbete med klasskamrater, på onsdag väntar seminarier (som jag också behöver förbereda mig inför), på torsdag är det strokeföreläsningar och utvecklingssamtal på skolan och på fredag har jag lovat Vilma att hon ska få vara hemma och mysa och att Arvid ska få gå kort dag. Näsan precis ovanför vattenytan var det va? Men om något oförutsett händer faller allt. Vab, migrän, trasig bil. Allt måste klaffa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar