Redan när jag vaknade idag så kände jag på mig att det skulle bli en dålig dag. Huvudet bultade och jag kände bara för att dra täcket över huvudet och sova, sova, sova. Och kanske borde jag ha gjort det också för den här dagen var en av de konstigaste och längsta dagarna på länge.
Det började med att jag åkte till Älvsbyn på jobb och skulle svänga förbi Arvidsträsk på vägen hem för en sista intervju. Klockan tickade på snabbt och jag bestämde mig för att köra över Granträsk eftersom jag kan den vägen utan och innan. Vägen är i och för sig ganska dålig, men bara man kör försiktigt så brukar det gå bra.
Intervjun gick bra, men det var när jag hade kört en bit som bilen började uppföra sig konstigt. Den lät som ett mindre kärnvapenkrig och skuttade okontrollerat fram som en lycklig gasell på den afrikanska savannen innan den dog. Jag gick ut för att kolla om det hade fastnat någonting under bilen. Och när jag låg där på alla fyra så hörde jag plötsligt ett väsande ljud bara några meter bort. En grävling!
Den började morra och springa mot mig och jag blev så rädd att jag flög upp, kastade mig in i bilen och låste dörrarna (av någon anledning). Där satt jag, mitt ute skogen med flera mil till närmaste hus med en folkilsken grävling som nosade på den trasiga bilen. Som om inte det var nog så hade jag inget batteri i mobilen heller.
Så småningom fick jag så pass mycket ordning på bilen att jag kunde börja den långa resan hem. Men det gick både sakta och ryckigt och jag har aldrig varit gladare än när jag svängde in på parkeringen utanför tidningen. Jag hade klarat det!
Update: Fick veta vad det var för fel på bilen. Inget allvarligt eller kostsamt
(thank God), men motorn var full av småsten som bilmekanikerna fick plocka bort. Ett mycket ovanligt fel tydligen... Dumma Granträskvägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar