Två arbetsdagar. Nästan trettio arbetstimmar. Fyra timmars sömn. Att täcka ett bankrån tar verkligen på krafterna. Men vilken jävla adrenalinkick! Pulsen har konstant legat på 180 när vi har susat fram längs de norrländska, isiga vägarna med sommardäck, jagat intervjupersoner och bra bilder och hela tiden varit rånarna i hasorna. Ibland nästan lite för nära...
Har nog aldrig varit så rädd som när vi, efter ett tips om var rånarna befann sig, stack ut i skogen för att "titta". Det var kväll, kolsvart, kallt och flera kilometer till närmaste hus. Vi mötte upp tipsaren som skulle visa oss rånarnas senaste gömställe, typ 300 meter in bland träden. Ingen visste om de fanns kvar i närheten, men ryktet sa att de var tungt beväpnade och förmodligen både stressade och desperata. Och jag var skiträdd...
Jag såg allt möjligt konstigt bland skuggorna och var helt säker på att vi skulle bli avrättade allihopa och att ingen skulle hitta våra kroppar på väldigt länge. Att offra livet för några exklusiva bilder kändes plötsligt inte särskilt lockande längre. Jag övervägde först att stanna i bilen, men insåg snabbt att det var bättre att dö tillsammans med andra än ensam. Vi hann dock bara ta några steg i snön förrän en polis skriker åt oss att försvinna från platsen eftersom den "inte var säker". Jag satt i bilen och hade låst min dörr innan han hade pratat klart.
Idag har jag varit ledig och plöjt igenom konkurrenternas bevakning av bankrånet. Är riktigt stolt över våran tidning som jag tycker har gjort det klart bästa jobbet! Är hyfsat nöjd med min egen insats också, trots att det slet hårt både psykiskt och fysiskt. Så det var väääldigt skönt att få rå om sig själv lite idag...
Och här sitter jag nu. Rufsig i håret efter att ha sovit bort större delen av dagen (inklusive premiäravsnittet av Bonde söker fru) med tandvärk. Tandköttet är helt uppsvullet, kinden gör ont både på in- och utsidan och halva munnen pulserar av smärta. Ska försöka intala mig själv att det går över av ännu mer sömn. Annars blir det till att ringa tandläkaren imorgon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar