Idag känner jag mig faktiskt piggare än på länge, om man bortser från huvudvärken, äckelhostan och pipandet i luftrören. Men sambon däremot ligger nerbäddad, näst intill okontaktbar, med en fruktansvärd åkomma. Halsont! Tycker att killar, åtminstone J, har en tendens att bli fruktansvärt ynklig som sjuk. Jag menar, själv klarar man av att gå och handla med migrän, jobba med feber och gå hela vägen till sjukhuset i snöstorm med lunginflammation.
Men när J är sjuk så är han jättesjuk, oavsett symptom. Han stapplar från sängen till badrummet, hostar riktigt torrt några gånger, hasar tillbaka mot sovrummet, tittar på mig med vattniga ögon som knappt är öppna och säger något med långsam, sluddrig och lite småkraxig röst innan han försvinner in i mörkret igen för att sova resten av dagen. Lite halsont, mina damer och herrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar