Jag upphör aldrig att förundras över dessa märkliga amerikaner som känner ett stort behov av att berätta om sin otrohet under bästa sändningstid. Varför går man och bär på en hemlighet länge, länge och bestämmer sig sedan för att förödmjuka sina nära och kära genom att släppa bomben inför miljontals tittare?
Förloppet är alltid det samma. Ingen sitter i de framställda stolarna utan springer runt på scenen och försöker ta strypgrepp på varandra. De skriker och meningsutbytet består mest av censurerade pipljud. När vakterna har lyckats lugna ner alla parter så får publiken ställa provocerande frågor för att spetsa till det hela med ytterligare några mordförsök. Och mitt i allt spektakel så smyger Jerry Springer runt i lokalen med ett fånigt leende på läpparna samtidigt som publiken buar och visar brösten för kameran. Konstigt program det där.
Han har så kloka visdomsord i slutet på programmet också, den där Jerry. Honom kan man lära sig mycket av. Och frågorna publiken stället brukar inte vara några frågor alls. Sen tycker jag det är väldigt kul att den de varit otrogen med oftast är transvestit eller något annat konstigt.
SvaraRadera