Mastodontjobb

För två dagar sedan pustade jag ut, nöjd över att äntligen ha levererat ett jobb som hade legat ofärdigt alldeles för länge på mitt bord. Lovade mig själv att aldrig ta på mig för stora uppdrag igen, som gnager på samvetet och tynger ner axlarna. Jo, tjena. Men det är svårt att säga nej när högsta chefen ger order. Har huvudvärk och mår lite illa bara jag tänker på nästa veckas mastodontjobb. Vill inte ens gissa hur många timmar det kommer att ta, hur kämpigt det kommer vara att få ihop och hur trött jag kommer att vara när jag stupar i säng. Bara att bita ihop och sparka, och tänka på den stundande semestern.