Med våta kinder

De senaste dagarna har jag blivit ovanligt blödig. Och vi snackar inte en tår eller två i ögonvrån när det visas något sorgligt eller gripande på tv utan ett helt vattenfall som rinner nerför kinderna. Det kan räcka med att någon säger eller gör något snällt, att katterna kommer och buffar tillgivet med sina små huvuden eller att jag råkar tänka på ett fint minne för att jag ska börja snörvla och snora. Helt utan förvarning. Hormonerna verkar leka kurragömma med mig.