torsdag 24 maj 2012
Att leva i studentbubblan
I morse råkade jag passera studentområdet precis när de morgonrufsiga studenterna var på väg till skolan. De gick i somriga klänningar och shorts (såg vi verkligen så där små ut när vi pluggade där?) och pratade om tentaångest, tidskrävande hemuppgifter, puckade lärare, helgens stundande festligheter på kårhuset och den gångna helgens pinsamheter, snedsteg och karatefylla. Så välbekant, men ändå så avlägset. En annan tid. Ett annat liv - trots att det bara var fyra år sedan jag själv gick där. Tänk vad livet förändras. Och vad mycket man själv förändras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
och tur är väl det!
SvaraRaderaFår nog instämma med föregående.... ;)
SvaraRaderaJag håller med er! Är dock en lite konstig känsla att se sitt gamla hus där det bor nya studenter, gå samma gamla skolväg som så många gånger förr, snegla upp mot skolbyggnaden... Bittersweet på något sätt. Och oj, vad gammal jag kände mig när jag, med svettig panna, barnvagn OCH nageltrång som gjorde att jag haltade lite lätt, mötte alla unga studenter på morgonkvisten. Haha!
SvaraRaderaSV: Haha ja, alldeles nyss satt jag i en park med båda barnen på en filt och såg när en jämngammal fd kompis satt och hånglade med nån flicksnärta. Har aldrig känt mig så vuxen som då. Insåg att det bara är några år sedan jag satt i samma park, på helt andra tider och drack helt andra drycker än saft. Haha!
SvaraRadera