Den lilla personligheten

Vårat lilla gryn har börjat höras mer och mer. Och vi pratar inte gulligt, lågmält joller utan entoniga och upprepade harklingar långt ner i halsen (typ som en bil som vägrar starta) eller ljusa, höga toner - nästan så högfrekventa att bara hundar hör dem - som skär genom både glas och trumhinnor. Dagarna i ända. Han har dessutom bestämt sig för att havregrynsgröt är godare än mjölk och kniper ihop munnen när det är dags att amma. Förutom på natten. Måste kolla om bvc har några tips på hur man ska göra för jag hade då inga planer på att sluta än.


Han står dessutom gärna i knät (med stöd) och sitter ganska bra själv nu. Usch, imorgon ska han väl ta körkort eller flytta hemifrån också. Tiden går för fort!