Allting går i hundraåttio

Det händer lite för mycket just nu. Jag hinner nästan inte med själv och känner mig som att jag bara åker med, utan att riktigt ha kontroll. Livet tror jag att det kallas. Vad har hänt sedan sist då? Jo, jag har jobbat en massa, Arvid stormtrivs på dagis och gallskriker när vi ska hem, han har träffat sin faster och lärt sig säga Es (Therese), testat lekparker i Luleå och börjat trotsa här hemma, J påbörjar sin nya läsperiod imorgon och har fixat så att han kan läsa två kurser istället för en (hurra!), jag har varit på mitt allra första föräldramöte, känt mig otillräcklig och kluven till tusen, gjort stan för första gången på flera år, köpt en mobilplånbok och fastnat i tankar om framtiden. Men nu är det dags att sova. Och jag hoppas innerligt att allting inte snurrar på i hundraåttio när jag vaknar.