Onsdagar är utflyktsdagar på Arvids dagis. Då tar Knoppgruppen (de yngsta barnen) på sig sina ryggsäckar och går hundra meter till en liten skog där de äter matsäck, sjunger och utforskar med alla sina sinnen. Det var en exalterad liten man som hjälpte till att packa väskan i morse. Både macka, lite frukt och termosen skulle med. Väl på dagis hängde vi hans väska så ordentligt på kroken utanför dörren innan vi sa hej då. Tänk att något så litet betyder så mycket. I alla fall för någon som är ett, snart två.
Men hallå! Att skriva så där till mig som dör nyfikenhetsdöden alltså....!
SvaraRadera