R.I.P

Sitter med Winnerbäcks nya skiva bredvid mig, fortfarande inplastad och olyssnad. Försökte faktiskt tjuvlyssna på Spotify tidigt i morse, men möttes av felmeddelande och uppmuntrande ord om att försöka igen senare. Och nyheten om Kristian Gidlunds bortgång. Mannen bakom den där fruktansvärda och självutlämnande, men ändå underbart vackra bloggen. Som lyckades sätta ord på sådant som är svårt att prata om. Som skrev om sin sorg till barnet han aldrig fick. Som var mer rädd för sjukdomsförloppet och smärtan den skulle innebära för hans nära och kära än för döden i sig. Som fick oss att inse hur skört och värdefullt livet är och hur mycket man ska uppskatta det - varje dag. På lördag skulle han ha fyllt trettio år och under en lång tid har jag följt hans innersta tankar och hjälplöst stått vid sidan av, oförmögen att ens lämna en kommentar på bloggen. För vad kan man egentligen säga - annat än fuck cancer.