Blödig och icke-existerande fredagsmys

När jag skulle natta Arvid förut la han sig riktigt nära i sängen, klappade mig på kinden och sa: "mamma är fin". Jag blev så rörd och varm i hjärtat att jag nästan grät en skvätt. Min älskade lilla son. Fortsätt att vara lika kärleksfull och snäll även längre fram i livet. Kanske var det snusandet i världens mysigaste nacke eller den galet stressiga arbetsdagen som gjorde det, men jag vaknade nyss, yrvaken, bredvid en varm liten barnkropp. Så något fredagsmys blev det inte den här veckan. Om man inte räknar pannkaksmiddagen då.