Födelsedagsbarnet

Tänk att lillkillen blir storkillen imorgon. Tvååringen. Trots att det känns som att han har varit här för alltid så har tiden sedan han kom gått väldigt fort. Nästan för fort. Nu sprutar det ut nya ord varje dag (på väg hem från dagis idag upplyste han mig till exempel om att vi har en gammal bil), han är självständig och hjälper gärna till med saker, säger tjenaaa som en riktig tuffing och är oftast glad. Älskade lilla unge. Vad skulle jag göra utan dig?