Kroppsligt haveri

Det är nästan så att jag önskar att det bara vore ett par veckor kvar till beräknad bebis istället för sjutton för är det inte det ena så är det minsann det andra. Nu senast, en förmodad magkatarr som gör så förbaskat ont att jag varken kan sitta ordentligt, sova, äta eller gå upprätt. Perfekt i kombination med foglossning. Verkligen. Jag är dessutom blek och trött eftersom jag - tillfälligt - har fått lägga järntabletterna på hyllan tills magen har lugnat ner sig. OCH! På fredag ska jag till läkaren eftersom både urin- och blodprov, i kombination med ständig huvudvärk och magont, gör att de vill göra en extra koll för att kunna utesluta en begynnande havandeskapsförgiftning. Men bebis mår bra i alla fall och det är ju det viktigaste. Trots att det vore trevligt att få känna sig mer levande än död.